kennan vs. johannes

För typ 60 år sedan sa George Kennan så här:

”Vi (USA) har 50 procent av världens rikedomar men bara 6,3 procent av dess befolkning. I denna situation består vårt verkliga arbete under den kommande perioden ( … ) av att bibehålla denna ojämlika position, För att göra det måste vi bortse från all sentimentalitet ( … ) vi bör sluta att tänka på mänskliga rättigheter, höjning av levnadsstandard och demokratisering.”

 

För 2000 år sedan sa Johannes:

”Den som har två skjortor ska ge den ena till den som ingen har. Den som har bröd ska göra på samma sätt.”

dela med dig av hoppet

Det är lätt att stirra sig blind på det som är dåligt. Det är inte svårt att se att systemet liknar Egypten och Babylon, människor förtrycks och lider. Framtiden kommer inte bli ljus om hjulen fortsätter snurra som idag och om utvecklingen går i utstakad riktning. Den som drömmer blir snart besviken och den som tror blir strax bitter.
Även när en liten ljuspunkt kan skådas, så släcks den snabbt i mörkret.

Men vi måste våga fortsätta drömma, tro och hoppas. Vi måste hjälpas åt att hålla hoppets låga brinnande, även när den är liten och ser ut att kvävas.
Ibland kommer det vara riktigt svårt att hoppas, och då måste vi välja att våga hoppas. Vi behöver varandra, vi måste uppmuntra varandra och dela med oss av hoppet. Envist måste vi uppmuntra varandra.
Ett tips är att återvända till profeterna och lyssna på deras drömmar och visioner.

Hör Mikas ord:

Men den dag skall komma
då berget med Herrens tempel
står där orubbligt fast
som det högsta av bergen,
överst bland höjderna.
Folken skall strömma dit,
folkslag i mängd skall komma,
och de skall säga:
”Låt oss gå till Herrens berg,
till Jakobs Guds tempel.
Han skall lära oss sina vägar,
hans stigar vill vi följa.”
Ty från Sion skall lag förkunnas,
från Jerusalem Herrens ord.
Han skall döma mellan alla folk,
skipa rätt bland mäktiga folkslag
i fjärran.
De skall smida om sina svärd
till plogbillar
och sina spjut
till vingårdsknivar.
Folken skall inte lyfta svärd
mot varandra
och aldrig mer övas för krig.
Var och en skall sitta
under sin vinstock och sitt fikonträd,
och ingen skall hota honom.
Herren Sebaot har talat

Vad tänder ditt hopp?
Dela gärna det med oss andra.

neoliberalism, en intruduktion

en liten trevlig film…

http://www.jesusradicals.com/neoliberalism-an-introduction/

micke berg, en bra kille.

Jag är inte alls på något skrivhumör, och har inte varit de på ett bra tag.
Beror nog till största delen på att jag är lite arg på en del grejer, och därför kommer skriva lite argt. Då låter jag hellre bli.

Men en bra typ som ni bör kolla in är Micke Berg. Han är fotograf och författare. För några dagar sedan skrev han några rader på sin blogg som jag tycker är värda att citera. Så här skrev han:
Ett av de största (värsta) problemen med bostadsrätter, är inte att stan köps upp, utan att folk som en gång var schyssta typer, plötsligt lyfter räntan till något av det viktigaste i deras liv. Kort sagt: Från att ha varit en solidarisk sort blir dom snabbt en egoistisk typ.
Kul va?

vi säljer för lite vapen… my ass

Jag vaknade i morse och var på ett strålande humör. Frukosten var bastant, nyttig, god och hälsosam och inget gick fel. Kaffetarmen gör allt för att visa på sin existens och försöker locka mig ut i stadens vimmel för dagens första ångande kopp.
Men så kommer snedsteget…
Varje morgon innehåller ju en svår valsituation: antingen sticka iväg direkt, fortfarande på glatt humör, eller att först bläddra elektroniskt i tidningsskörden.
I dag valde jag fel… Jag valde att kolla i tidningarna.
Den här artikeln var den som först fångade min uppmärksamhet. Rubriken liksom drog mina ögon till sig, och jag visste i samma ögonblick att jag kanske skulle bläddra förbi den. Men icke, fingrarna såg till att omedelbart låta den sprida sig, likt ett elakt virus, över min dammiga skärm och som i ett trollslag är det goda morgonhumöret ett minne blott.
Rubriken lyder ”Sverige vill sälja mer vapen”. Det låter lika självklart som när ett barn säger ”jag vill ha glass” eller en ungdom i parken skrönar ”jag vill ha öl”.
Omedelbart värjer jag mig. Jag lockar fram tankar om det som Hauerwas kallar för Tonto-principen. Hauerwas brukar berätta om Tonto (en indian) och en cowboy som plötsligt, ute i vildmarken, är omringade av 10 000 siux-indianer. Cowboysaren blir lite skraj och frågar Tonto: ”vad ska vi göra” varpå Tonto svarar: ”Vilket vi, blekansikte”. Inför rubriken väljer jag att förhålla mig som Tonto gör, vilka vi, vilket Sverige?

Sverige säljer redan väldigt mycket vapen. De senaste åren har Sverige befunnit sig på topp-fem-listan för de länder som säljer flest vapen per invånare. 2008 är ett rekordår, Sverige har aldrig sålt så mycket vapen som då.
Och då ska vi inte glömma bort att Sverige inte får sälja vapen. Lagarna säger att det är förbjudet, men så finns det en liten kontrollmyndighet som godkänner undantag från dessa lagar. Särskilt förbjudet, i lagen, är det att sälja vapen till länder som befinner sig i väpnad konflikt eller där det råder avsaknad på mänskliga rättigheter. Men den lilla kontrollmyndigheten, ISP heter den, har ändå godkänt försäljning till Indien (som var i en väpnad konflikt), Saudiarabien och Pakistan (som båda är kända för att tumma på de mänskliga rättigheterna).

Summa så långt: I Sverige tillverkas massa vapen, men Sverige får inte sälja vapen. ISP undersöker och ser till att ordna fram undantag (och gör det med stor framgång) vilket gör att Sverige är en stor aktör i vapenindustrin och på den internationella marknaden.

Men ändå finns det några rövhål som säger: ”vi säljer för lite vapen”. Tydligen så har de starka röster, för nu ska regeringen sjösätta en ny myndighet som ska se till att det kommer säljas mer krigsmaterial utomlands.

Kaffet kommer inte smaka så gott idag.

Min bön är att kyrkan lyfter den här frågan och öppet och högljutt visar sitt missnöje.

mer att läsa finns här och här

ps. studsa in på www.ofog.org
det är en bra grupp

fotboll, överraskningarnas sport

Det tillhör ju inte vanligheterna att det skrivs om fotboll här…
Men efter gårdagens match, där malmö pulvriserade elfsborg, kan jag inte låta bli.
Malmö har inte haft en fantastisk säsong, utan spelat ganska dåligt. Den gode Ofere har startat de flesta matcherna, men inte gjort mål. Wilton köptes in och spelsystemet anpassades efter honom, till ingen nytta.
Fler skulle kunna tas upp här.

Men plötsligt händer det, plötsligt vänder det.
I förra matchen chockade Ofere alla och gjorde två mål. Igår var alla osäkra på hur han skulle bete sig, han själv var inte osäker. Han gjorde helt enkelt samma sak igen, två mål.
Även Larsson, som tidigare gjort ett mål, passade på att sätta två strutar.

Anders Svensson, i elfsborg, har jag aldrig tyckt om. I mina ögon har han turligt tryckt in en frispark i landslaget och sedan aldrig lyckats med någonting, vilket tyder på att frisparken var ren bonnatur. Men det finns de som hyllar honom, men har aldrig hört en vettig förklaring på varför. Igår käkades han helt upp av Daniel Anderssons vassa tänder.

Elfsborg kan åka hem till postorderland och käka upp sitt konstgräs.

bara för att man säger en del dåliga grejer, behöver ju inte allt vara kass

Jag är inget stort fan av Brian McLaren och brukar inte rekommendera hans böcker. Han skriver ofta rena självklarheter, men presenterar dem som stora nyheter. Detta kryddas med mossig teologi. Hur som helst, ibland kläcker han ur sig jättebra grejer. Här kommer en sådan, från ett inlägg som han skrev på bloggen God´s politics (eller jag vet egentligen inte varifrån det är hämtat… jag läste det i ”agenda för en hoppfull värld” av jim wallis):

”För allt fler som anser sig vara postliberala och postkonservativa verkar begrepp som privat (i betydelsen personlig och individuell), ägande (i bemärkelsen självständig, personlig och individuell kontroll) och företagande (i betydelsen självständig, personlig, individuell kontroll över projekt som använder Guds värld för våra syften) krocka med Gudsrikets värderingar. Värderingar som gemenskapen (att sätta gruppen framför individen), vänskap (att delta, att ha saker tillsammans med gruppen, inte utropa något som ”mitt!”) och mission (som innebär att vi deltar i Guds projekt i Guds värld för Guds syften).

kyrkoval, nej tack!

Idag är det många människor som springer för att kasta sin röst i nån urna. Mycket kan sägas om valet, och mycket sägs.

Några funderingar jag har är:

1. Jag tycker inte att det är ett bra system alls. Det som lockar mig är att församlingen kommer samman för att gemensamt söka Guds röst och vilja och litar på att alla har möjlighet att uppfatta den. Beslut fattas när man är överens och har hört samma sak.

2. Det är väldigt många människor som aldrig går i svenska kyrkan som röstar. Många är medlemmar i ”frikyrkliga” församlingar, men är också med i svenska kyrkan och utnyttjar sin röst i en kyrka som man inte har en relation till. Mitt råd till er är att strunta i att rösta och gå ur den kyrka ni inte är en del av.

3. Det är en väldigt liten del av svenska kyrkans medlemmar som väljer att rösta. Varför ska en så liten del få bestämma över så många andra?

4. Nils-Åke Olandersson, kyrkoherde, figurerar i en artikel i kvällposten, http://www.kvp.se/nyheter/1.1713348/kyrkoherden-vill-slopa-kyrkovalet

Dels uppmanar han folk att inte rösta, och sedan talar han allmänt bra om kyrkan. han säger:- Tre fjärdedelar av de kyrkor som finns i Skåne skulle kunna stängas, rivas eller utnyttjas till andra ändamål. De kostar kyrkan massor av pengar i drift, reparationer och underhåll, men besöksunderlaget bara glesnar bort.
– Här finns stora ekonomiska tillgångar som skulle göra avsevärt större nytta om de i stället slussades till välgörenhet och behövande grupper i Sverige och utsatta länder i tredje världen.”

Carrotmob

Brent Schulkin säger att bojkotter är alldeles för konfliktbetonade. Han har startat rörelsen Carrotmob, och de bojkottar inte. I stället väljer de att handla i den affär som lovar att satsa störst del av den vinst, som genereras av carrotsmobsaktivisternas shoppande, i gröna projekt. Det första projektet, i San Fransisco, genererade en vinst på 9000 dollar i en K & D Market butik.

För mig är detta en ny tanke. Ok att man kanske skulle kunna säga att det påminner mycket om när vi väljer att handla rättvisemärkt. Men kanske ändå att det fortfarande handlar mest om att snacka skit om kaffe-, och kakaoodlare. Jag tycker att detta är en bra tanke. Det klingar positivt och vittnar om en schysst attityd. Det kräver inte jättemycket av den som vill delta, en del kanske vill kalla dem lata – vilket illustreras av att de kallas för slackivists, eftersom de slipper skänka pengar och tid.

Jag blev i alla fall lite tänd av grejen, att man väljer en positiv attityd.

the original revolution

Här kommer ett riktigt långt inlägg…
Det är lite fritt översatt (eller helt enkelt stulet) från första kapitlet i boken ”the original revolution” av yoder.

Han gör mäktiga verk med sin arm,
han skingrar dem som har
övermodiga planer.
Han störtar härskare
från deras troner,
och han upphöger de ringa.
Hungriga mättar han
med sina gåvor,
och rika skickar han tomhänta bort.
Han tar sig an sin tjänare Israel
och håller sitt löfte till våra fäder:
att förbarma sig över Abraham
och hans barn, till evig tid.
Luk 1:51-55

Orden ovan låter väldigt lite som en jungfrus oskyldiga poesi, istället låter det som Mackabeiska stridsrop – revolutionens slagord.
Vi läser dem i tidebönen och i gudstjänsten, och det är lätt att vi glömmer bort vad som egentligen står. Det är ord som handlar om att gå emot hela samhällets ordning och system.
Det som Maria gläder sig åt är evangelium, det gamla trötta ordet. Tyvärr är evangelium ett ofta missförstått eller missbrukat ord som vi tar udden av genom att tolka det som att en individ kan få förlåtelse för sina synder. För att vi ska förstå vad evangelium betyder kan vi ersätta det med ett ord som i sammanhanget betyder samma sak, men som får oss att höja på ögonbrynen på ett tillbörligt sätt, revolution!
Ursprungligen är evangelium inget individuellt eller religiöst ord, utan ett helt sekulärt ord som betyder ”goda nyheter”. Med det menas inte positiv information i allmänhet, utan nyheter som påverkar hela samhällets öde och välbefinnande. En löpare kommer och meddelar att en avlägsen strid är vunnen och att folket nu kan leva i frihet. Eller att kungen har fått en son och att den politiska stabiliteten är räddad för framtiden. Evangelium är goda nyheter som rent konkret har med folkets välbefinnande att göra.
Det är på detta sättet ordet evangelium används i Nya Testamentet.
Det är inte bara i Marias lovsång vi märker detta, utan det är genomgående.
Sakarias säger, när Johannes döparen föds: ”så som han för länge sedan lovat genom sina profeter, frälsning från våra fiender och från ala som hatar oss”.
När Johannes själv börjar förkunna beskriver Lukas det som att han evangeliserar folket.
Yxan är redan satt till roten på träden. Varje träd som inte bär god frukt skall huggas bort och kastas i elden.
De som frågade vad de skulle göra svarade han: Den som har två skjortor skall dela med sig till den som ingen har. Den som har bröd skall göra på samma sätt
luk 3:9-11

Oavsett vad det är som Gud har i görningen så kan vi vara säkra på att det kommer innebära goda nyheter för de fattiga, och dåliga nyheter för de som är stolta och rika. Det kommer en FÖRÄNDRING som innefattar förändrade sociala och ekonomiska relationer.
Det är en förväntan som Jesus lägger på sig själv när han, med nästan samma ord som Johannes, proklamerar att himmelriket är nära och att det är dags att omvända sig.
Ändå mer precist blir det när Jesus ställer sig i synagogan i Nasareth, luk 4:18-19.
Ett nådens år från Herren, eller jubelåret, påbjuds i Mose lag och innebär ekonomisk utjämning. Jesus säger att detta blir verklighet i och med att han träder fram.
Ofta talar vi om att det handlar om attityder och vi säger omvändelse, metanoia (att sinnet vänder sig om), men det innebär också förändrade sociala praktiker, frukter värdiga omvändelsen. Vi får nya sätt att hantera ägodelar och makt.
Den kommande förändringen innebär förändrade attityder och sociala praktiker, och dessa är omöjliga att skilja åt. Det går inte att tillämpa någon hönan och ägget-diskussion här.

Revolutionen är Jesus och Johannes agenda, och därför också vår agenda. Mellan deras tid och vår tid har funnits andra tider med andra viktiga frågor. Flera århundraden fokuserade man på människans flyktighet och livets bräcklighet. Därför är det inte konstigt att mycket av predikan och kristen poesi kom att handla om döden och de goda nyheterna blev det eviga livet.
I andra tider och kulturer plågades människan av oro, skuld och fruktan för domen. I  sådana tider förkunnades evangeliet i termer som förlåtelse och acceptens från Gud och människor.
I andra tider och sammanhang oroar man sig för att hitta jobb, för sjukdomar eller fattigdom. Och evangeliet kläds i de ord som passar.
Olika tider har olika problem och frågor, och evangeliet anpassas och fokuserar på våra frågor, och det är inte konstigt att det är så.
Men för Jesus, på hans tid, och för fler och fler av oss som lever idag, så ses inte problemet i individualistiska termer. Jesu agenda var inte döden eller oro, utan orättfärdighet och orättvisa. Vi söker inte tröst eller att bli accepterade, utan en ny ordning som gör att vi kan leva tillsammans i kärlek.
För Jesus, och därför även för oss. kläddes evangeliet i revolutionens språk, och revolutionen är Guds dom över den rådande ordningen och ett löfte om en ny. Jesus accepterade Johannes språk, han proklamerade rikets kommande och lät folket (trots uppenbara missuppfattningar) kalla honom för den smorde (Messias/Kristus) och den efterlängtade.

Jesus anslöt sig inte till de etablerade grupperna som fanns i det ockuperade Palestina. Han gick inte Herodianernas, seloternas, fariséernas, sadukerernas eller essernas väg. Istället slog han in på den väg som var utstakad sedan mycket lång tid.
Utan att göra allt för mycket våld på skriften kan man säga att den bibliska historien börjar med Abraham, de troendes fader. Abraham kallades ut Kaldeen (religiös och politisk huvudstad i den kända världen) in i något som han inte hade någon aning om. Han visste inte om han någonsin igen skulle ha ett hem eller hemland. Ändå gick han. Han gick och han följde löftet att länderna och världen skulle välsignas genom honom. Abraham lovade i sin tur att leva ett liv som skilde sig från de stadsbor och nomader som han passerade på sin pilgrimsvandring.

Jag ser dem från klippornas krön,
från höjderna skådar jag dem,
ett folk som bor för sig självt,
och inte räknar sig till de andra.
4 mos 23:9

Detta är den ursprungliga revolutionen, skapelsen av ett särskilt folk med annorlunda värderingar och ett konsekvent förkroppsligande av dessa.
Idag skulle man kalla detta för en undergroundrörelse, infiltrationsstyrka eller cell-rörelse. Sociologer skulle kalla det för ”intentional community”. Då kallade man dem för hebréer.

Abrahams barn höll inte alltid löftet, men Herren påminde dem. Herrens löfte att komma med rättfärdighet genom sin tjänare Israel inskärptes gång på gång, trots att det blev mer och mer uppenbart att Israel inte uppfyllde löftet.
Det var detta löfte som Jesus kom för att hålla och uppfylla!
Jesus gjorde på nytt, det som Gud tidigare gjort när han kallade Abraham, Moses, Gideon och Samuel: att samla sitt folk kring Guds ord och vilja.
Jesus skapade ett samhälle runt sig själv, ett samhälle som ingen tidigare nånsin sett.
1. Ett samhälle som bygger på frivillighet. Man kan inte födas in i det, man kan bara komma med genom att omvända sig och frivilligt bekänna Jesus som Herre och Kung. Det är ett samhälle utan andra-generationens-invånare.
2. Ett samhälle, som till skillnad från alla andra tidigare, var blandat. Judar och hedningar, rika och fattiga, slavar och fria osv osv osv
3.När Jesus kallade folk till ”samhället” gav han dem ett nytt sätt att leva.
Ett nytt sätt att handskas med förbrytare – förlåtelse.
Ett nytt sätt att handskas med våld – lida.
Ett nytt sätt att handskas med pengar – dela dem.
Ett nytt sätt att handskas med ledarskap – att anden fördelade gåvorna på alla i gemenskapen.
Ett nytt sätt att handskas med ett korrupt samhälle – ett nytt samhälle, inte att krossa det gamla.
Det är också ett samhälle som har förändrade relationer mellan kvinna och man, barn och föräldrar, slavar och herrar, och så vidare.

Detta är min tjänare som jag ger kraft, min utvalde som jag har kär. Jag skall låta min ande komma över honom, han skall föra ut rätten till folken. Han ropar inte, han höjer inte rösten, hans stämma hörs inte på gatorna. Det knäckta strået bryter han inte av, den tynande lågan släcker han inte. Trofast skall han föra ut rätten. Han skall inte tyna bort eller knäckas, innan han fört rätten till seger på jorden. Fjärran länder väntar på hans undervisning. Jes 42:1-4

Jesus såg inte bara sig själv som uppfyllare av detta, utan också hans efterföljare (matt 20:25-28).

Det nya samhället, eller folket, kallas KYRKA.
Kyrkan är Guds folk, som en enhet, som samlas för att göra saker i Jesu namn. Att försöka finna ut vad det kan betyda att, här och nu, förkroppsliga och praktisera Jesu person och verk som ett löfte till Gud och betjänande av världen.

Jesus kom inte till Israel med en korrigerad ritual eller nya teorier om Gud. Han kom med ett nytt rike, ett nytt folk och ett nytt sätt att leva tillsammans. Existensen av en sådan grupp innebar en djup social förändring. Dess närvaro hotade samhället på ett sådant sätt att man valde att avrätta Jesus på ett kors.

Vi kan prata om upprättad självbild, frihet från oro och skuld, om Guds hjälp till mig när jag mår kass osv… Men allt detta är inte evangeliet!
Det är omslagspappret runt köttbiten. Det är allt det andra vi får när vi först söker Guds rike och Guds rättfärdighet.

Frågan för vår tid, i en värld som hoppas på och längtar efter revolution, är inte Om riket kommer, utan vad vi svarar på det.