Här kommer ett riktigt långt inlägg…
Det är lite fritt översatt (eller helt enkelt stulet) från första kapitlet i boken ”the original revolution” av yoder.
Han gör mäktiga verk med sin arm,
han skingrar dem som har
övermodiga planer.
Han störtar härskare
från deras troner,
och han upphöger de ringa.
Hungriga mättar han
med sina gåvor,
och rika skickar han tomhänta bort.
Han tar sig an sin tjänare Israel
och håller sitt löfte till våra fäder:
att förbarma sig över Abraham
och hans barn, till evig tid.
Luk 1:51-55
Orden ovan låter väldigt lite som en jungfrus oskyldiga poesi, istället låter det som Mackabeiska stridsrop – revolutionens slagord.
Vi läser dem i tidebönen och i gudstjänsten, och det är lätt att vi glömmer bort vad som egentligen står. Det är ord som handlar om att gå emot hela samhällets ordning och system.
Det som Maria gläder sig åt är evangelium, det gamla trötta ordet. Tyvärr är evangelium ett ofta missförstått eller missbrukat ord som vi tar udden av genom att tolka det som att en individ kan få förlåtelse för sina synder. För att vi ska förstå vad evangelium betyder kan vi ersätta det med ett ord som i sammanhanget betyder samma sak, men som får oss att höja på ögonbrynen på ett tillbörligt sätt, revolution!
Ursprungligen är evangelium inget individuellt eller religiöst ord, utan ett helt sekulärt ord som betyder ”goda nyheter”. Med det menas inte positiv information i allmänhet, utan nyheter som påverkar hela samhällets öde och välbefinnande. En löpare kommer och meddelar att en avlägsen strid är vunnen och att folket nu kan leva i frihet. Eller att kungen har fått en son och att den politiska stabiliteten är räddad för framtiden. Evangelium är goda nyheter som rent konkret har med folkets välbefinnande att göra.
Det är på detta sättet ordet evangelium används i Nya Testamentet.
Det är inte bara i Marias lovsång vi märker detta, utan det är genomgående.
Sakarias säger, när Johannes döparen föds: ”så som han för länge sedan lovat genom sina profeter, frälsning från våra fiender och från ala som hatar oss”.
När Johannes själv börjar förkunna beskriver Lukas det som att han evangeliserar folket.
Yxan är redan satt till roten på träden. Varje träd som inte bär god frukt skall huggas bort och kastas i elden.
De som frågade vad de skulle göra svarade han: Den som har två skjortor skall dela med sig till den som ingen har. Den som har bröd skall göra på samma sätt
luk 3:9-11
Oavsett vad det är som Gud har i görningen så kan vi vara säkra på att det kommer innebära goda nyheter för de fattiga, och dåliga nyheter för de som är stolta och rika. Det kommer en FÖRÄNDRING som innefattar förändrade sociala och ekonomiska relationer.
Det är en förväntan som Jesus lägger på sig själv när han, med nästan samma ord som Johannes, proklamerar att himmelriket är nära och att det är dags att omvända sig.
Ändå mer precist blir det när Jesus ställer sig i synagogan i Nasareth, luk 4:18-19.
Ett nådens år från Herren, eller jubelåret, påbjuds i Mose lag och innebär ekonomisk utjämning. Jesus säger att detta blir verklighet i och med att han träder fram.
Ofta talar vi om att det handlar om attityder och vi säger omvändelse, metanoia (att sinnet vänder sig om), men det innebär också förändrade sociala praktiker, frukter värdiga omvändelsen. Vi får nya sätt att hantera ägodelar och makt.
Den kommande förändringen innebär förändrade attityder och sociala praktiker, och dessa är omöjliga att skilja åt. Det går inte att tillämpa någon hönan och ägget-diskussion här.
Revolutionen är Jesus och Johannes agenda, och därför också vår agenda. Mellan deras tid och vår tid har funnits andra tider med andra viktiga frågor. Flera århundraden fokuserade man på människans flyktighet och livets bräcklighet. Därför är det inte konstigt att mycket av predikan och kristen poesi kom att handla om döden och de goda nyheterna blev det eviga livet.
I andra tider och kulturer plågades människan av oro, skuld och fruktan för domen. I sådana tider förkunnades evangeliet i termer som förlåtelse och acceptens från Gud och människor.
I andra tider och sammanhang oroar man sig för att hitta jobb, för sjukdomar eller fattigdom. Och evangeliet kläds i de ord som passar.
Olika tider har olika problem och frågor, och evangeliet anpassas och fokuserar på våra frågor, och det är inte konstigt att det är så.
Men för Jesus, på hans tid, och för fler och fler av oss som lever idag, så ses inte problemet i individualistiska termer. Jesu agenda var inte döden eller oro, utan orättfärdighet och orättvisa. Vi söker inte tröst eller att bli accepterade, utan en ny ordning som gör att vi kan leva tillsammans i kärlek.
För Jesus, och därför även för oss. kläddes evangeliet i revolutionens språk, och revolutionen är Guds dom över den rådande ordningen och ett löfte om en ny. Jesus accepterade Johannes språk, han proklamerade rikets kommande och lät folket (trots uppenbara missuppfattningar) kalla honom för den smorde (Messias/Kristus) och den efterlängtade.
Jesus anslöt sig inte till de etablerade grupperna som fanns i det ockuperade Palestina. Han gick inte Herodianernas, seloternas, fariséernas, sadukerernas eller essernas väg. Istället slog han in på den väg som var utstakad sedan mycket lång tid.
Utan att göra allt för mycket våld på skriften kan man säga att den bibliska historien börjar med Abraham, de troendes fader. Abraham kallades ut Kaldeen (religiös och politisk huvudstad i den kända världen) in i något som han inte hade någon aning om. Han visste inte om han någonsin igen skulle ha ett hem eller hemland. Ändå gick han. Han gick och han följde löftet att länderna och världen skulle välsignas genom honom. Abraham lovade i sin tur att leva ett liv som skilde sig från de stadsbor och nomader som han passerade på sin pilgrimsvandring.
Jag ser dem från klippornas krön,
från höjderna skådar jag dem,
ett folk som bor för sig självt,
och inte räknar sig till de andra.
4 mos 23:9
Detta är den ursprungliga revolutionen, skapelsen av ett särskilt folk med annorlunda värderingar och ett konsekvent förkroppsligande av dessa.
Idag skulle man kalla detta för en undergroundrörelse, infiltrationsstyrka eller cell-rörelse. Sociologer skulle kalla det för ”intentional community”. Då kallade man dem för hebréer.
Abrahams barn höll inte alltid löftet, men Herren påminde dem. Herrens löfte att komma med rättfärdighet genom sin tjänare Israel inskärptes gång på gång, trots att det blev mer och mer uppenbart att Israel inte uppfyllde löftet.
Det var detta löfte som Jesus kom för att hålla och uppfylla!
Jesus gjorde på nytt, det som Gud tidigare gjort när han kallade Abraham, Moses, Gideon och Samuel: att samla sitt folk kring Guds ord och vilja.
Jesus skapade ett samhälle runt sig själv, ett samhälle som ingen tidigare nånsin sett.
1. Ett samhälle som bygger på frivillighet. Man kan inte födas in i det, man kan bara komma med genom att omvända sig och frivilligt bekänna Jesus som Herre och Kung. Det är ett samhälle utan andra-generationens-invånare.
2. Ett samhälle, som till skillnad från alla andra tidigare, var blandat. Judar och hedningar, rika och fattiga, slavar och fria osv osv osv
3.När Jesus kallade folk till ”samhället” gav han dem ett nytt sätt att leva.
Ett nytt sätt att handskas med förbrytare – förlåtelse.
Ett nytt sätt att handskas med våld – lida.
Ett nytt sätt att handskas med pengar – dela dem.
Ett nytt sätt att handskas med ledarskap – att anden fördelade gåvorna på alla i gemenskapen.
Ett nytt sätt att handskas med ett korrupt samhälle – ett nytt samhälle, inte att krossa det gamla.
Det är också ett samhälle som har förändrade relationer mellan kvinna och man, barn och föräldrar, slavar och herrar, och så vidare.
Detta är min tjänare som jag ger kraft, min utvalde som jag har kär. Jag skall låta min ande komma över honom, han skall föra ut rätten till folken. Han ropar inte, han höjer inte rösten, hans stämma hörs inte på gatorna. Det knäckta strået bryter han inte av, den tynande lågan släcker han inte. Trofast skall han föra ut rätten. Han skall inte tyna bort eller knäckas, innan han fört rätten till seger på jorden. Fjärran länder väntar på hans undervisning. Jes 42:1-4
Jesus såg inte bara sig själv som uppfyllare av detta, utan också hans efterföljare (matt 20:25-28).
Det nya samhället, eller folket, kallas KYRKA.
Kyrkan är Guds folk, som en enhet, som samlas för att göra saker i Jesu namn. Att försöka finna ut vad det kan betyda att, här och nu, förkroppsliga och praktisera Jesu person och verk som ett löfte till Gud och betjänande av världen.
Jesus kom inte till Israel med en korrigerad ritual eller nya teorier om Gud. Han kom med ett nytt rike, ett nytt folk och ett nytt sätt att leva tillsammans. Existensen av en sådan grupp innebar en djup social förändring. Dess närvaro hotade samhället på ett sådant sätt att man valde att avrätta Jesus på ett kors.
Vi kan prata om upprättad självbild, frihet från oro och skuld, om Guds hjälp till mig när jag mår kass osv… Men allt detta är inte evangeliet!
Det är omslagspappret runt köttbiten. Det är allt det andra vi får när vi först söker Guds rike och Guds rättfärdighet.
Frågan för vår tid, i en värld som hoppas på och längtar efter revolution, är inte Om riket kommer, utan vad vi svarar på det.