vi säljer för lite vapen… my ass
Jag vaknade i morse och var på ett strålande humör. Frukosten var bastant, nyttig, god och hälsosam och inget gick fel. Kaffetarmen gör allt för att visa på sin existens och försöker locka mig ut i stadens vimmel för dagens första ångande kopp.
Men så kommer snedsteget…
Varje morgon innehåller ju en svår valsituation: antingen sticka iväg direkt, fortfarande på glatt humör, eller att först bläddra elektroniskt i tidningsskörden.
I dag valde jag fel… Jag valde att kolla i tidningarna.
Den här artikeln var den som först fångade min uppmärksamhet. Rubriken liksom drog mina ögon till sig, och jag visste i samma ögonblick att jag kanske skulle bläddra förbi den. Men icke, fingrarna såg till att omedelbart låta den sprida sig, likt ett elakt virus, över min dammiga skärm och som i ett trollslag är det goda morgonhumöret ett minne blott.
Rubriken lyder ”Sverige vill sälja mer vapen”. Det låter lika självklart som när ett barn säger ”jag vill ha glass” eller en ungdom i parken skrönar ”jag vill ha öl”.
Omedelbart värjer jag mig. Jag lockar fram tankar om det som Hauerwas kallar för Tonto-principen. Hauerwas brukar berätta om Tonto (en indian) och en cowboy som plötsligt, ute i vildmarken, är omringade av 10 000 siux-indianer. Cowboysaren blir lite skraj och frågar Tonto: ”vad ska vi göra” varpå Tonto svarar: ”Vilket vi, blekansikte”. Inför rubriken väljer jag att förhålla mig som Tonto gör, vilka vi, vilket Sverige?
Sverige säljer redan väldigt mycket vapen. De senaste åren har Sverige befunnit sig på topp-fem-listan för de länder som säljer flest vapen per invånare. 2008 är ett rekordår, Sverige har aldrig sålt så mycket vapen som då.
Och då ska vi inte glömma bort att Sverige inte får sälja vapen. Lagarna säger att det är förbjudet, men så finns det en liten kontrollmyndighet som godkänner undantag från dessa lagar. Särskilt förbjudet, i lagen, är det att sälja vapen till länder som befinner sig i väpnad konflikt eller där det råder avsaknad på mänskliga rättigheter. Men den lilla kontrollmyndigheten, ISP heter den, har ändå godkänt försäljning till Indien (som var i en väpnad konflikt), Saudiarabien och Pakistan (som båda är kända för att tumma på de mänskliga rättigheterna).
Summa så långt: I Sverige tillverkas massa vapen, men Sverige får inte sälja vapen. ISP undersöker och ser till att ordna fram undantag (och gör det med stor framgång) vilket gör att Sverige är en stor aktör i vapenindustrin och på den internationella marknaden.
Men ändå finns det några rövhål som säger: ”vi säljer för lite vapen”. Tydligen så har de starka röster, för nu ska regeringen sjösätta en ny myndighet som ska se till att det kommer säljas mer krigsmaterial utomlands.
Kaffet kommer inte smaka så gott idag.
Min bön är att kyrkan lyfter den här frågan och öppet och högljutt visar sitt missnöje.
mer att läsa finns här och här
ps. studsa in på www.ofog.org
det är en bra grupp
Ja, det är verkligen sjukt. Man blir alltmer sugen på en massa roliga upptåg.
Även om jag också känner för att fråga vilka vi är det svårt att förneka att jag stödjer och legitimerar det administrativa system som ligger bakom detta. Både genom att rösta och betala skatt, men nu ångrar jag att jag valde att rösta. Om administrationen bryter sina egna lagar (i detta fall en bra lag som förbjuder försäljningen av dödligt farligt avfall) förlorar den i mina ögon all legitimitet.
jonas: javisst blir man sugen. några bra förslag?
jonathan: nu för tiden röstar jag inte. och jag blir mer och mer intresserad av att se över hela ”skatteprylen”. det finns ju gott om förebilder i historien som av olika anledningar har struntat i den biten och tagit konsekvenserna av detta. tanken blir mig mindre och mindre främmande. men det är ju långt kvar innan jag är där, än så länge är det bara en kittlande tanke.
Max, av vilken anledning röstar du inte? Jag har alltid tänkt att det är bättre att försöka påverka så att det minst dåliga partiet sitter vid makten istället för att bara se på. Hur tänker du kring att rösta? (vet att det inte hör till inlägget, men jag vart å fundera lite när jag läste kommentarerna)