malmös starke man

Jag har en fantastisk väninna som troget säljer Aluma, hemlösas tidning i Malmö. Hon står nästan alltid på samma plats och säljer tidningen till förbipasserande malmöbor. Hennes plats är strategiskt vald och många är vi som passerar hennes plats.
Hon är mycket vacker.
Och hade det inte varit för att hon sålde hemlösas tidning så skulle man inte gissat att hon är hemlös. Hon är helt enkelt en Alumaförsäljare som sticker ut lite, och som man känner igen (även om man inte känner henne).

Härom dagen så stod hon, på sin försäljningsplats, och pratade med en politiskt aktiv kvinna. Då kom Ilmar Reepalu gående. Ilmar är kommunalråd i Malmö, och han passerar kvinnan flera gånger varje vecka.
Aldrig någonsin har han köpt tidningen (av henne i alla fall). Aldrig någonsin har han hälsat på henne. Aldrig någonsin har han pratat med henne.

Hur som helst. Kvinnan har precis figurerat i ett offentligt sammanhang, så många vet vad hon heter.
När Ilmar ser att hon står och pratar med den politiskt aktiva kvinnan så går han fram. Han börjar prata med den politiska kvinnan, men inte med försäljaren, och säger: ”Detta är XXX XXX, och när man ser på henne så ser man hur bra vi hanterar hemlösheten i Malmö. Hon är hel och ren och har något att göra. Malmö är en bra stad att vara hemlös i, så länge det är vi som styr”.

Vad Ilmar inte vet är att kvinnan inte får särskilt mycket hjälp av Malmö. Det enda hon får hjälp med är ett boende. Men det är inget höjdarboende direkt. Hon är nykter, men bor i ett kollektivt boende för aktiva missbrukare. Hon vill gärna flytta, eftersom hon tycker det är tufft att hålla sig nykter och drogfri i en miljö där ingen annan är det. Men soc tycker att det är ett perfekt boende för henne eftersom hon är en ”hemlös missbrukare”.

Jag skriver inte de här raderna för att jag tycker att Ilmar är en dålig människa.
Jag skriver för att jag är lite arg på avståndet mellan politiker och de som är lite lägre ner på samhällsstegen.
Varför är det ok att komma fram och prata när det redan är en annan politiker på plats och då använda min vän som ett medel för att visa på sin egen förträfflighet. Det är ju uppenbart att han inte har någon aning om hennes situation.
Och nu när han dessutom har fått reda på hennes namn kan man ju tycka att han borde stanna för att prata lite med henne nån gång, och inte bara använda henne som ett exempel för att glänsa inför en annan politiker.